|
Visste ni att jag aldrig har varit så intresserad av en häst som jag är just nu?
När jag fick min b-ponny så gillade jag verkligen hästar. Jag var dock aldrig så intresserad av allt jobb omkring. Jag gjorde det själv. Men det var mest jobbigt tyckte jag.
Jag hade väldigt kul med ridningen fram tills ponnyn började testa mig. Han kastade av mig varje dag och sprang bort... Detta gjorde att jag började tappa lusten. Jag levde för tävlingarna! Så hade det inte varit för att det gick bra där, så lovar jag er att jag inte hade fortsatt idag.
Mamma köpte ju då en c-ponny som hon skulle utbilda. Men det slutade med att jag faktiskt lärde mig rida på riktigt på henne, så jag fick behålla henne som min. Med en massa hjälp av min mamma!
Dock var detta inte en ponny som ville hoppa. Och hon ställde inte upp för 5 öre.. Min intresse var på botten.. Åter igen.
Jag funderade på om det någonsin skulle vända.
Då fick jag Hajen. Han hoppade, han gick dressyr och han var allmänt skit gullig. Min b-ponny hamnade hos en as söt tjej, och han trvides skit bra där! Vi matchade aldrig varandra. Vi var för envisa.
Hajen fick alla dagar att kännas så mycket bättre. Men jag var liten, och han var svår. Vi sålde Diddi när vi kände att vi hade gett henne en bra start på livet! Det hade vi verkligen.
Vi ville ha en ponny som jag kunde ha kul med. Vi köpte Zirco! Min pärla. Under en period var jag mest intresserad av Zirco. Hajen gick in i ett slags utvecklingsstadie och förvann lite från verkligheten. Under den tiden blev jag och Zirco jätte bra vänner. Allt funkade med honom. Tävlingar, träningar och ja..
Men när vintern kom, började allt med att ha två ponnysar och gå i skolan vara för jobbigt. Jag grät verkligen mig själv till sömns, jag hade totalt gått in i väggen. Vi hade gräl ofta om att jag inte gav dom den tiden dom krävde. Jag orkade inte! Jag var utmattad. Jag bestämde mig för att göra det enda shyssta mot mina unga, fina och trogna killar.. Sälja dom.. Och köpa en D-ponny för pengarna.
Att man kan tappa kontrollen på sin kropp på det sättet är läskigt. Jag ställde dom på vila och så ofta.. Resultaten blev inget vidare heller.. Hajen såldes först. I Januari. Debbie köptes i April.
Zirco var till salu under denna tiden. När Hajen åkt lättade mitt hjärta, samtidigt som det hitintills är något av det värsta jag gjort, för sålt Debbie har jag inte gjort än.
Zirco och jag hittade tillbaka till varandra igen.
Men då var det försent.. JAG hade hittat MIN ponny!
Det har inte gått EN dag som jag tröttnat på henne. INTE EN ENDASTE! Jag har aldrig ställt henne pågrund av att jag inte orkat ta hand om henne. Hon är min prio ett! Jag rider hellre henne 8 på kvällen om jag har läxor, eller tar ett F på provet. Debbie är min andra halva! Hon har visat vad ett hästintresse är! Helt jävla galet.
Därför är jag tveksam på hästeri efter Debbie. Punkt och slut.
/Elle
|
